”Sverige står sig väl som forskningsnation”

I förra veckan presenterade Vetenskapsrådet en ny och mycket intressant rapport, Forskningsbarometern 2016. Forskningsbarometern avser att ge en överblick av det svenska forskningssystemet i en internationell jämförelse. Det här är ett mycket värdefullt underlag för diskussionen (ja egentligen är det väl inte så mycket diskussion…) kring effektiviteten i vårt forskningssystem. Vetenskapsrådet drar slutsatsen att ”Sverige står sig väl som forskningsnation i internationell jämförelse”. Man baserar detta främst på att våra investeringar i FoU (som andel av BNP) är bland de högsta i världen, att andelen forskare i befolkningen är hög och alltmer jämställd samt att Sverige kommer väl ut i analysen av publikationer och citeringar. Vad gäller publikationerna så noterar man dock att det finns jämförbara länder som uppvisar en starkare utveckling över tid. Det som är mest alarmerande är kanske att näringslivets FoU-investeringar har minskat. Just företagens minskade satsningar på FoU tas upp i en annan färsk rapport, stiftelsen Forska!Sveriges Lägesrapport 2016, Sveriges satsningar på medicinsk forskning. Rapporten lyfts fram i Dagens Nyheter under rubriken ”Sverige fortsätter ned som forskningsnation”. Företagens investeringar har gått ned från 3,03 procent av BNP år 2001 till endast 2,12 procent år 2014. I Danmark – ett land som vi ofta jämför oss med i forskningssammanhang och där mycket pekar åt rätt håll vad avser forskningens utveckling – har företagens investeringar i forskning tvärtom ökat. Med tanke på att kostnaderna för hälso- och sjukvård ökar varje år är det minst sagt märkligt (för att inte säga korkat!) att samhället, inklusive näringslivet, inte investerar mer i medicinsk forskning.

Forskningsbarometern 2016 målar egentligen en ganska ljus bild av läget – Sverige står starkt. Stora pengar har gått till forskning och i synnerhet till medicinsk forskning. Samtidigt framförs det allt oftare att med de stora satsningar som under långt tid gjorts på medicinsk forskning borde vi ha ett bättre utfall. Men allt handlar förstås inte om pengar – pengar är bara ett instrument. Viktigare är hur pengarna används, dvs vad man vill hur effektivt forskningssystemet är. Tyvärr finns det knappt någon vilja att diskutera hur forskningssystemet egentligen fungerar. Min erfarenhet är att man hellre lappar och lagar, skruvar litet här och litet där – och hoppas på att det kommer nya pengar i forskningsproppen. Med nya pengar så slipper man göra några prioriteringar eller fundera över vart vi egentligen är på väg. På alla nivåer förefaller man vara nöjd med ”more of the same”. Och då blir resultaten förstås därefter. Albert Einstein påstås ha sagt att om man gör som man alltid har gjort, får man samma resultat som man alltid har fått. Och det är väl så nära Einsteins kreativitet som det svenska forskningssystemet kommer.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.