Forskningsintegritet

Det finns inga häxor är titeln på en intressant, tankeväckande och mycket läsvärd bok som kom ut under 2017. Boken behandlar det kunskapssamhälle som vi lever i – eller snarare, tror att vi lever i. Boken är skriven av Arne Jarrick, professor i historia, och handlar om vårt förhållande till kunskap, om populism och bristen på kunskap. Arne Jarrick, som under åren 2005-2012 var huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet och därmed väl insatt i hur det svenska forskningssystemet fungerar, berör i boken också kort forskningsfinansiering. Han lyfter här vilken roll eller ansvar vi som forskare tar och hur omgivningens krav och jakten på forskningsanslag påverkar oss. Arne Jarrick skriver att det finns

”…en föreställning om vilka frågor forskningsfinansiärerna, regeringen eller någon maktägande part önskar få utredda. Kanske anser forskaren att maktens frågor är oväsentliga, redan besvarade, omöjliga att besvara, men samtidigt de enda det går att få pengar för. Hur gör man då? Hur skulle du göra? Kanske deltar du i det lögnmaskineri där forskare lovar att göra det som de tror att den betalande makten vill få gjort för att därefter göra ungefär det du ändå hade tänkt fast inte riktigt i önskad utsträckning. ”

”Vadå lögnmaskineri?” säger någon eller ”min forskning handlar inte om någon betalande makt”. Arne Jarricks ord kan upplevas som drastiska men han sätter fingret på något oerhört viktig, forskningens frihet eller hellre, vår integritet som forskare. En förutsättning för att bedriva forskning är god tillgång till anslag för att skaffa de resurser som krävs. Men när fördelningen av anslag inte endast beror på forskningens kvalitet och potential utan också på vilka forskningsmedel som utlyses finns det helt klart en risk att man väljer att utföra den forskning som ”maktägande part”, finansiären, bestämmer istället för att förutsättningslöst söka ny kunskap. I bästa fall adresseras de viktiga forskningsfrågorna i alla fall, litet vid sidan av. ”Sådan opportunism är på sikt korrumperande för det vetenskapliga uppdraget” menar Arne Jarrick.

Det handlar, för att spetsa till det något, om valet mellan opportunism och integritet. Valet måste man förstås göra själv och utifrån vad man tycker är riktigt – det finns inget helt rätt eller fel. Men det är ett val! Den amerikanske fotbollspelaren och tränaren Tony Dungy ger en träffande beskrivning av det valet i boken Uncommon: Finding Your Path to Significance(2009): ”Integrity, the choice between what’s convenient, and what’s right”. Ja ibland är det bekvämare att vara tyst och bara följa strömmen. Att sitta ned i båten och vara tyst är inte bara enklare utan tycks – tyvärr! – också vara en framgångsfaktor. Mats Alvesson, professor i organisationsforskning vid Lunds universitet, menar i en debattartikel från juli 2018 att vara ”anpasslig och lydig” är avgörande för den som vill göra karriär. ”Man krånglar inte till det för sig själv eller omgivningen genom att ifrågasätta konventioner, önsketänkande eller tomma floskler”. Alvesson kallar det ”funktionell dumhet”. Vi har inte råd att vara dumma – samhället kräver engagemang.

(Texten baseras delvis på en ledare skriven för tidningen Forskarnas Nyheter, utgiven av Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning hösten 2018)
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.