Äntligen klar!

Efter att jag avslutat mitt uppdrag som huvudsekreterare vid Vetenskapsrådet höll jag några föreläsningar om det svenska forskningssystemet och hur forskning finansieras. Efter sex år med den här typen av frågor var det flera som tyckte jag kanske hade något att tillföra och jag bjöds in att föreläsa här och där, från Huddinge till Doha i Qatar. Frågan väcktes om jag inte skulle skriva en bok utifrån mina erfarenheter. Så blev det och några år senare har nu boken äntligen kommit ut: Forskning och pengar – om forskningsfinansiering (Lava Förlag 2021). Titeln speglar vad som är bokens fokus: hur forskningsmedel, pengar alltså, erhålls och tilldelas. Perspektivet är dels forskarens, dels anslagsgivarens.

Avsikten var först att bara skriva en sorts handbok för forskare att på bästa sätt ansöka om forskningsmedel. Det handlar i hög grad om ett ”hantverk” som man kan lära sig, ungefär som en snickare lär sig bygga ett hus genom att gå en utbildning eller arbeta som lärling hos någon som redan kan hantverket. Och sedan förstås praktisera för att befästa och utveckla sitt hantverkskunnande; det tionde huset är med all säkerhet bättre byggt än det första. Boken innehåller också en massa anvisningar och råd hur man ska göra – och hur man inte ska göra – för att få medel till sitt forskningsprojekt.

Men för att bli framgångsrik i att skriva projektansökningar och verkligen kunna konkurrera om forskningsmedel räcker inte en lista med instruktioner och anvisningar. Det är helt avgörande att man dessutom förstår hur själva forskningssystemet är uppbyggt och fungerar. Att man också har en respekt för forskningsfinansiärens roll, regelverk och begränsningar. Mellan forskaren och forskningsfinansiären finns ett ömsesidigt beroende och därmed ett behov av att förstå varandra. I boken beskrivs därför även det man kan kalla forskningens ekosystem med dess aktörer och processer.

Ja man kan ju undra hur intressant en bok om forskningsfinansiering kan vara – ämnet låter i ärlighetens namn astråkigt… Men när man börjar studera nya ämnesområden närmare – oavsett hur säregna de kan förefalla – och får en djupare insikt blir de nästan alltid förvånansvärt fängslande och spännande. Ökad kunskap öppnar nya dörrar och, med risk för att verka litet pretentiös, en ökad intellektuell stimulans. Under arbetet med boken har jag fördjupat mig i en massa frågor – först bara som en viktig faktakontroll men därefter oftast vidare och bredare. Ett bra exempel gäller hur man på säkraste vis bedömer vilka ansökningar som ska beviljas och få forskningsmedel. Reflexmässigt skulle jag och många med mig säga ”peer review” men efter att ha skrivit boken är jag inte alls lika säker. I boken tar jag upp både lotteri och algoritmer som faktiskt riktigt tänkvärda alternativ till den traditionella sakkunnigbedömningen.

Att skriva boken har varit givande och lärorikt men även riktigt roligt. Forskningsfinansiering är jättekul! Litet nördvarning på det kanske… 
Men jag hoppas förstås att forskare och andra aktörer i ekosystemet ska ha verklig nytta av det jag försöker förmedla i boken. Det ju faktiskt det som är huvudsyftet.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.